Vilka vill vi ha?

Borelius betalar barnflicka svart, förre justitieministern rökte hasch, nye arbetsmarknadsministern rökte hasch, Mona Salin köpte Toblerone med företagskortet, nye kulturministern betalade inte tv-licnesen, gamla miljöministern tar ledigt ett år för att få ut statsrådspensionen, Minister Carlgren deklarerade fel och Göran Persson snattade godis i mataffären. Det är ”skandalerna” jag kan minnas på rak arm. Lägg på det en hög med taxikvitton och där har ni det.

Jag kan erkänna mig skyldig på de flesta punkter och där jag inte är skyldig, beror det på att jag inte haft möjlighet.
Det positiva är att jag är diskad från politiken, men det negativa är att INGEN jag känner, INGEN, skulle klara de krav som ställs. Alla är uteslutna.

Så den viktigaste frågan som reser sig upp ur skandalträsket är: Vem ska vara politiker? Vilka vill vi ha som politiker? De krav vi ställer skapar de politiker vi får.

Vilka passerar nålsögat, kraven på renhet vi ställt upp?
Dilemmat:
Vi kräver att de som ska bestämma om vad vi får och inte får, vad vi ska göra och inte göra, också ska följa reglerna de sätter upp.
Vi vet att reglerna är så många att ingen vanlig dödlig klarar att följa alla.
Slutsats:
Ingen kan vara politiker.

Jo, det finns några. Det är de som från första början vetat att de ska bli politiker. Proffsen. Tidigt med i Muf eller SUS och allt vad de nu heter och sedan barnsben medvetna om vad politikersvängen kräver. Du kan supa skallen i bitar, knulla runt bäst du vill, vara ett svin i största allmänhet, bara du ALDRIG glömmer kvitton och ALLTID betalar skatter och avgifter. Och skaffa fan inte en förmögenhet för då är det kört. Broilers kallas dom. Politikerbroilers.

Det är dom vi får och det är dom vi har, men är det det vi vill?