torsdag, november 16, 2006

Hur ska jag kunna jobba i en sån här miljö?

Eftersom jag alltid har fokuserat på att göra det jag inte är så bra på så arbetar jag hemmifrån. Eftersom jag är usel på att springa så är min hobby att, just det: springa. Jag springer som fan. Ofta och långt och långsamt. Dåligt går det och kul är det inte, så det har blivit det jag gör.

Och så jobbar jag som sagt hemifrån. Eftersom jag är en grupptrycksmänniska med svåra koncentrations- och diciplinproblem passar det ju perfekt. Lägg på det ytterst få deadlines och näst intill ingen insyn från andra så är det en perfect match.

Tack vare min frus envisa arbetande bor vi tillräckligt stort för att ha rum för ett kontor som man kan stänga till om. Där finns det fullt av sånt som ska finnas på kontor: papper, högar av papper, kopieringsapparat, skrivare, bokhyllor med pärmar, skrivbord med andra högar av papper och post-it lappar med meddelanden till mig själv.

Tanken är att när man går in på kontoret och stänger dörren så stänger man samtidigt av familjelivet och hemma miljön försvinner. Det blir täta skott mellan kylen och kontoret, mellan tvätten och kontoret, mellan barnen och arbetet. Visst...

Även om teorin hade fungerat så hade det gått åt pipan med arbetsmoralen och effektiviteten. Och det beror på att någon har bestämt att mitt arbetsredskap också ska vara en multimediainstrument. Nån har tänkt att: om han inte bara har att brottas med hemmakontor, kass arbetsdiciplin, grava koncentrationsproblem utan dessutom jobba framför en liten jävulusisk maskin med tusentals möjligher till att göra annat än att jobba, så ska han väl ändå inte kunna få något gjort.

Till den nån kan jag hälsa att det är . Det var kört redan med harpan passiansen.

När jag sitter och skriver har jag följande . Inga täta skott här inte, de nås med ett dubbelklick.

Kolla mailen
Maila kompisar
Instant messager
Läsa tidningar
Googla oväsentligheter
Spel
Musik
Mina digitalbilder
Fixa med datorn i sig. Defragga och annat godis.
Filmer
Bloggar
Skypa

Och alla alternativ är roligare än att jobba.

Var är arbetsmiljökommissionen eller vad rätt myndighet nu kan heta? Vem ska säga stopp, vem ska fixa den här biffen? Eller begär ni att jag själv ska ta tag i mina problem? Varför ska jag göra det när alla andra har någon annan som löser deras problem? Orättvisan stirrar mig i ansiktet?

Så om jag inte skriver något mer så beror det inte på att jag inte har något att säga eller att viljan att skriva inte fanns, jag hade bara roligare grejer att göra på jobbet.

Inga kommentarer: