Vård, Skola och Omsorg

Maten var uppäten, och kvar att smaka var vin och varandras tankar. Som samtal ibland gör bland oss svenskar som bor utomlands, så gled samtalet in på hur det skulle vara att flytta tillbaks till Sverige.

Hur bra man än trivs någon annanstans så finns alltid en idé om att flytta hem till landet man kommer ifrån. Ibland är den realistisk oftast bara teoretisk och något man egentligen inte vill eller kan. Mer en tankelek än allvar, men ändå med en vetskap att det förmodligen kommer hända nån gång. Karen Blixten skrev (taget ur minnet): ”Var jag än är i världen så undrar jag hur vädret är vid foten av Kilimanjaro”. Så är det verkligen. Var jag än är så finns mina i tankarna också i Stockholm.

Vad är det då som jag och mina vänner oroar oss över vid tanken att flytta tillbaks till Sverige? Den gamla klassiska bilden av utlandsvensken skulle ge svaret skattetrycket och den långa mörka vintern. Men faktum är att även om den långa vintern kommer upp vid flytta hem diskussioner så är den inte något som skrämmer. Skatterna är faktiskt ett argument som jag inte hört nämnas när farorna för hemflyttning dryftas. Nej rädslan kan skrivas i en klassisk politisk slogan: Vård Skola Omsorg.

Är det inte konstigt att de tre områden alla svenska politiker kan enas om att staten ska erbjuda medborgarna är de områden som vi sitter och oroar oss över.



Man kan ju alltid säga att vi utlandsvenskar är en bortskämd liten klick av människor vars åsikter man inte behöver ta på allvar. Men vi har en position som ger oss en annan utsikt. Vi kan se Sverige och vad som händer där ur ett annat perspektiv. Inte ett bättre perspektiv men ett annat, och andra perspektiv är alltid bra att få.

Och när vi ser vad vi ser blir vi rädda. Rädda för vad vad som kan hända om vi blir sjuka. Ska mina barn inte få en bra skola? Många jag känner som har flyttat hem är förskräkta när de märker att skolan inte håller måttet. Stora klasser, bråk på lektioner, inga betyg som gör att man som förälder inte vet hur det går. Vill jag utsätta mina barn för det om jag inte måste?

Äldrevården. Jag hör skräckexempel. Strokeslagna människor som aldrig kommer ut för att de sitter kvar i sina hem med sura tanter som kommer någongång om dan och levererar mat från något storkök.

Sjukvårdköer, feldiagnostiseringar, vanvård. Vill jag välja det om jag inte måste?

Var det inte vård skola och omsorg som skulle skyddas och främjas. Är det inte därför vi har höga skatter? För att vi ska kunna få bra vård om vi blir sjuka, för att vi ska kunna få bra omsorg när vi blir gamla, för att vi ska kunna ge våra barn den bästa undervisningen så att de blir välutbildade, stolta, kunniga människor som kan konkurrera med vem som helst om de bästa jobben? Om vi nu har världens högsta skatter, vart går pengarna? Ska man satsa på någonting annat så länge de tre områdena inte fungerar? Vård skola omsorg.

Till sist så tänker man ju ändå på sig själv. Det handlar om vilka möjligheter jag har och vilken skola mina barn ska gå i, sen kan man ju ha ideér om hur det borde vara för allas barn. Men det är vi utlanssvenskar som faktiskt kan jämföra med något annat och det borde vara djup oroande att de som har sett något annat tvekar att flytta tillbaks, inte för att vi inte vill eller har möjligheten, utan för att vi inte tror att framtiden ligger i Sverige, därför att vi inte ser att Sverige kan erbjuda den vård, skola och omsorg som vi har vant oss vid och vet att vi och våra barn kan få.

Tack Björklund, ett steg närmare...

Andra bloggar om: Björklund, skola, skolpolitik, utlandssvensk, prov